... heter det ju, men idag var det faktiskt bara klockan som flyttades fram. En kall och blåsig dag har det varit!
Dagen har verkligen gått i ett! Det gör den alltid hos oss, i och för sig, men visst märks det att man är ensam om allt! Frukost, plocka bort frukost, matlagning, plocka bort maten, fylla och tömma diskmaskin, kompisar, skjuts och hämt, övningskörning, trasiga jack- hängare som behöver sys...
Dagens första paus har jag nu, med en kopp lyx- kaffe och en färsk Sköna Hem som kom i veckan men som jag inte hunnit så mycket som bläddra i!
På förmiddagen hann jag med att damma av löparskorna och prov- springa 5- kilometersslingan! Eller springa och springa, snarare lunka/stappla, haha! Konditionen som ju var så bra i slutet på sommaren, verkar tydligen varit färskvara :)
Dessutom var det rätt isigt i skogen fortfarande, där det inte var geggigt då. Som synes på skorna. Får nog vänta ett par veckor till med skogs- banan och springa på gatorna, vilket jag egentligen avskyr!
Vi är lyckligt lottade som har fina, välskötta, alltid plogade tränings- slingor i skogen, ett stenkast bort. Det är tack vare Jim Frick som har sin gård en kilometer härifrån, och som även tränar alla sina berömda travhästar här.
Natalie hade sin kompis Elvi här. De var ute på gården och lekte, jag stod i duschen och ingen annan var i nedervåningen. När de kom in, berättade de glatt vad de gjort: "Vetdu, vi gick i poolen men vi drunknade inte för det var så tjock is där så den gick inte sönder fast vi hoppade på den!".
Nu är vår pool en pytteliten variant på 25 kubik och dessutom tömmer vi bort hälften av vattnet på hösten för att isen inte ska spränga ventilerna, men helt säkert skulle två pyttesmå tjejer kunnat drunkna i den, i det iskalla vattnet! Hade isen spruckit, hade de ju legat där båda två, utan att någon hade vetat om det!
Tack gode Gud att de lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar