Tack för mig!

Vid det här bordet har vi precis ätit mellandagsmaten nummer ett, pasta med skinksås gjord på resten av julskinkan! Hur gott som helst! 

Jag har börjat så smått att smyga ut julen, och innan veckan är slut, ryker nog resten med. Är sååå färdig med allt det röda! På nyårsdagen köper jag första tulpanbuketten, som vanligt, och då är det officiellt vårvinter!

Alla lyktor på bilden + Pentik- kransen är nya, och de får stanna ett tag till även om de egentligen är julpynt. Silver och blått, och kanske en gnutta lila, är nyårsfärger för mig.

Jag har ruvat på ett beslut ett tag, men ville vänta tills efter jul för att ta steget. Jag ska lägga ner bloggen.

Jag har haft denna blogg i nästan ett år. Det kändes nytt och fräscht och lite spännande att börja det nya året 2011 med att blogga. Nu känns det precis likadant med att sluta blogga.

Vi lever ett hektiskt liv, med fem barn i alla tänkbara åldrar, två jobb, ett stort hus och en hel massa intressen. Vi lever livet fullt ut, varje dag, och det är så vi vill ha det.

Att blogga som jag gör, varje dag, tar tid. Foton ska tas och de ska tankas över från kameran till datorn, bilder ska väljas och kopieras, förminskas och redigeras, tankas över på nätet och sedan ska inlägget arrangeras och skrivas. 

För det allra mesta är det verkligen superroligt, men det tar fortfarande tid. Tid jag egentligen inte har, eller hade från början. Tid jag tagit främst från tre saker: tid för mig själv, tid till att vara med Daniel och tid till att träffa vänner. Dessa tre saker har alla fått stå åt sidan under året, och det är dessa tre saker jag vill satsa på under året som kommer.

Varför kan jag inte blogga mindre ofta då? Helt enkelt för att jag är jag. Jag kan inte ens stava till ordet "lagom", har aldrig kunnat och kommer aldrig att kunna. Antingen ska saker göras fullt ut eller så får det kvitta. Jag har accepterat att det är så och jag trivs faktiskt med det. För att det är jag. Svart eller vitt. Av eller på.  Bäst eller sämst, hellre än något mitt i mellan.

Antingen. Eller.

Tack för den här tiden! Och vem vet, kanske jag börjar blogga igen, i en annan tid. Här eller någon annanstans. Jag lovar att meddela det i så fall!