I kväll har vi haft trevligt besök av Mattias, Theresa, Joel och Johannes.
Joel och Natalie är födda med tre dagars mellanrum. Båda är extremt mycket för tidigt födda, så de två delar en upplevelse så tuff så bara de starkaste klarar sig igenom med livet i behåll.
Vi bodde på Ackis samtidigt med Mattias och Theresa, och har hållit kontakten sedan dess. Även vi föräldrar delar en upplevelse så stark så den präglar resten av våra liv, att se ens eget barns liv hänga på en så skör tråd, så minsta lilla felsteg på dess vård kan betyda skillnad mellan liv och död.
Det fanns många trevliga familjer på avdelningen samtidigt med oss, men det är endast denna familj vi hållit kontakten med. Det bevisar att det inte räcker med en gemensam nämnare för att hålla kontakten, hur stark den än må vara, utan att det behövs något mer.
Vi åt tacos, den vanligaste fredagsrätten hos oss, och efteråt fikade vi glassbuffé.
Joel och Natalie är jättebra kompisar och saknar varann mellan gångerna de träffas. De har ett helt speciellt band mellan sig.
Sötisarna hade inte en tråkig sekund!
Lillebror Johannes, som är världens gladaste och nöjdaste, har nästan lärt sig sitta!
Tack för en trevlig kväll, Mattias och Theresa med barnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar