Vardagen, sannerligen.

Inte stressa för det kommande!

Efter lång dag på jobbet, har man ju bara disken, tvätten, mathandlingen och gräsklippningen kvar. Samt allmänt plock, gympapåsefix, kontaktbokläs, arbetschema-signerande och fruktfix. Och så bara allt annat...

Så här är det ju, vardagen, och det är ju det som även kallas livet. Det är bara lite svårt att komma in i det hela igen efter en lång, härlig semester.

Jag är dessutom en mästare på att stressa för allt det kommande. Och för det som _kanske_ kommer :) Skulle önska jag var mer lik Daniel, alltid lika lugn, alltid orka, aldrig stressa!

Fast... det duger faktiskt med mindre. Mindre än bäst. Allt behöver inte vara perfekt för att duga. Jag har blivit mycket snällare mot mig själv i och med åren, men jag kan gott träna vidare lite till!

... och så finns det alltid dem som har det värre, mohahaha ;)))